Hemkommen och sittandes på skrangliga köksstolen hälsar jag eder alla åter. Göteborg var roligt och för er som örkar kommer här sluträkningen.
Dök ner på onsdag kväll. Eva mötte upp mig och vi gick med hungriga kistor till Kellys och åt varsin veggerätt. På menyn fanns även glassdrinkar och det ville vi mer än freakin gärna ha. Trots allt hade vi semester. Allt vi
gjorde motiverades med att "vi har ju semester". Efter the evening supper for vi hem och det hände icke så mycket mer den dagen. Nästföljande dag var ju stora västkustupploppsdagen och vi drack Sangria och peppade inför det. Jag hade sett fram emot att se Tiger army och visst har de fina bitar och allt men live var det dessvärre ganska trökiga. Tre surmulna hunch backs med armé flat tops. Bättre kan de, eller?
gjorde motiverades med att "vi har ju semester". Efter the evening supper for vi hem och det hände icke så mycket mer den dagen. Nästföljande dag var ju stora västkustupploppsdagen och vi drack Sangria och peppade inför det. Jag hade sett fram emot att se Tiger army och visst har de fina bitar och allt men live var det dessvärre ganska trökiga. Tre surmulna hunch backs med armé flat tops. Bättre kan de, eller?Lite senare kom i alla fall Flogging Molly. Wunderlich. Det var som en stor serotoningrogg rätt ner i strupen och upp i hjärncellerna. De var flera flera styckna på scenen och dragspel och lilla irish pub flöjten. Sångaren och damen med flöjten och fiolen var ett par visade sig. Han presenterade henne som sin wife; "the one and only, the beautiful". Det var rart. Gillar när par lirar i samma band. Se bara Sonic Youths Kim Gordon och Thurston Moore, Nina Persson med sin Nathan i A camp. Vackört! ´
Ja tiger och army var det viktigaste och efter det hängde vi öltält och slökollade på andra orkestrar. Bad Religion var gubbiga men helt ok. Nofx som speedade små mexicans.
När tillställningen stängde portarna så traskade vi till Storan inne i stan där det var efterfest. Massa bra musik som faktiskt gick att dansa till. Ni vet svängig femtiontalsraggar med artister man inte kan namnet på men det heter typ Larry Lou and the Louises, Rancid och muntra Ramones. Rolighet galore och det blev dansa av. Evas kompisar är mest dalfolk och de är väldigt mycket snälla. Den i särklass festligaste var en Garth från Wayne´s world-kopia med grungerutig skjorta som dansade wild och lirade luftpiano. Åh vad mitt hjärta kan slå för sådana härliga orginal.
I går fredag gick Eva och jag småbakis och sura på stan. Inte ett jävla jota blev handlat och lika bra det. Orka släpa. På aftonen vankades det soft konsert på en fästning ute vid Kungälv. Bonnie prince billy stod för underhållningen. Fint han kunde! Men ack så iskallt det var.
Snart ska jag lägga på Charlotte Pirelli-masken, ta på mig bästa västen och gå till D & M för att inmundiga Sangria. Mattias fyller år han och därför ska vi fira. Jag börjar inte bli alkis igen om ni undrar.
Det var roligt att blogga igen så vi ses imörrn. Macken!
1 kommentar:
Ja precis. Så som jag gjort. Eller hur du vill.
Skicka en kommentar