söndag 23 augusti 2009

marie bakar så det ryker.

nyaste tillskottet i min receptboksamling är Leila bakars bok "piece of cake". jag vet mycket väl att den funnits på marknaden åtskilliga månader eller år men det var först nu jag insåg att jag måste ha den. i helgen har jag smått besatt bläddrat i den, beskådat bilder och gått igenom recept som måste bakas. gjorde chokladmuffins i dag som sedemera ska bli hi hat cup cakes (man har på någe slags maräng uppepå som ska få stelna i kylen och sen smält choklad på det). dock blev muffinsarna lite torra..tror jag inte skulle blandat i mjölet så våldsamt. det bästa med leilas bok är att det finns en bakakut längst bak i boken. där finns det som kan gå fel uppradat och vad man kan göra åt alla misstag. en grej som stör mig så infernaliskt är att det verkligen är värsta överklassrecepten..ingredienserna är väldigt dyra att införskaffa i butiken. nu har jag bla handlat färskpressad morotsjuice och nästan ett halvt kilo 70 procentig choklad..det är bara en bråkdel av vad som behövs. kan inte liksom någon bagarmosseknegare sätta ihop lika göttiga recept fast med billigare råvaror? det efterlyses...

det här med att baka och knåda degar är ganska bra sätt att få utlopp för inneboende och uppbyggd irritation/ilska, både rationell och irrationell sådan. nu kanske folk tror att jag inte bär på ilska men ack det gör jag. ett: det kryllar av idiotas på jobbet..alltså det är vuxenmobbingvarning, orkar inte gå in på det, i arbetsgruppen. två: jag måste sluta älta saker i det förflutna för det gör mig så förbannad och jag blir arg på att jag är messnällen som tar så mycket och aldrig kan säga ifrån. Ja, men alltså så farligt är det inte..men det är bra att baka och banka på tangentbord när man är lite lack i sinnet.

snart ska jag gå till clas ohlssons butik och köpa en kakspritser för det är jag värd.

4 kommentarer:

Linda sa...

Jag har också velat ha Leilas bakbok länge, tror att den är riktigt fin. Även om det blir dyra bakverk så tycker jag att man kan unna sig det, för det blir ju också något annat än syltkakor när man följer Leilas recept!

Vad beträffar din inneboende ilska så är du inte så mesig som du tror. Klart du kan bli arg Marie, och det är faktiskt ganska skönt när man tillåter sig att säga ifrån. Jag var precis som du förut, men när jag väl började ryta i till folk så insåg jag ganska snabbt att ingen tyckte mindre om mig för det. Snarare tvärtom, för då vet folk vad man menar och var de har mig. Så istället för att bli arg på dig själv - bli arg på de som förtjänar det. Det kommer alla att vinna på, inte minst du själv.

Och ditt jobb..oboy. Det där är inte okej. Om inte chefen gör något så får ni vettiga i arbetslaget börja säga ifrån! Det går ju inte att arbeta på en arbetsplats där stämningen är som på skolgården. Pinsamt och olyckligt med vuxna människor som mobbar varann.

Puss

Jenky sa...

Det Linda sa!

Sen vill jag veta vad som försigår på ditt jobb egentligen. Vuxenmobbing fanns på min förra arbetsplats också... så jäkla barnsligt. Speciellt då enhetschefen låtsades som ingenting. Det enda man kan göra själv är ju att stötta den som blir utsatt och inte vara med på skitsnacket. Och det är ju inte alltid så lätt som det låter. Speciellt då det ofta går ganska långt innan man själv börjar inse att det faktiskt är på allvar. Bleh.

Mary sa...

jo linda du har rätt..alla vinner på att jag säger ifrån. men man känner sig så elak då, fast ja jag vet det är man junte.

och det som händer och sker på min arbetsplats..det tar ett tag att berätta. kanske blir det ett ingående blogginlägg snart eller så får vi ta det när vi ses. venne hur mycket man törs skriva på internätet? det blir ju då hur enskilda personer, min chef främst, beter sig och de kan ju knappast försvara sig i detta forum.

Linda sa...

Nä precis, man är inte elak för det. Det beror ju på hur man säger det hela också. Man behöver ju inte bli helt rabiat och slå handväskan i huvudet på folk bara för att man säger ifrån. Bara ett enkelt "nej, jag tolererar inte det här" räcker ju. Du får träna på det när nu känner dig redo. Man får ta lite i taget. Du är bra Mary.

Och mycket vettigt att berätta om jobbets dilemman senare. Alltid lättare att få en bild om man får höra någon berätta irl.