En paus i det sista semesterslanandet

Ja det är bara att stanna upp och konstatera att vardagen vrålstartar i morgon. Skitidet, förträng lite till och lyssna till Lemonheads är vad jag tänker göra tills klockradion med sitt morgonpasset går igång imöra 6.48. Det är lite tvångstankevarning att klockan ska ringa på ett sånt ojämt klockslag. Innerst inne tror jag att jag tror att jag inte kommer upp om klockan skulle ringa en minut före eller efter. Men en sådan tvångsgrej per dag kan man väl få ha?

I dag tuggade jag och hon Mattsson i telefunken och återigen kom jag på mig själv med att kaskadspy upp en massa negativa grejer som inte föll mig i smaken. Varför envisas man med att plocka fram allt som är elände istället för att få fram det som är lite roligt? Jag har faktiskt tillgång till snälla människor, bra musik, filmer och om jag anstränger mig lite även festliga nöjen. Varför kan jag inte tjata om det istället? Det senaste jag hörde från lyckoforskningens område var att de människor som tänker flest positiva tankar samt har ett rikt socialt liv är lyckligast. Dessa två faktorer spelade störst roll på hur lyckoutfallet blev hos någon grupp människor de undersökt. Och så jävla svårt kan det ju inte vara att fixa det, eller? Eller finns det en mening med de negativa tankarna och ångest över saker och ting också? Att de driver på oss för att på något sätt ta oss ur eländiga situationer? Ja, troligen det va. Återigen vill jag tro på någon slags gyllene medelväg mellan pos och neg tankar men det tippar lätt över till ena eller andra hållet. Allt är inte svart eller vitt. Juggezigenarna borde göra en follow up på "svart katt, vit katt "och bara köra en film som heter "svart katt, vit katt, grå katt, rosa katt, smutsgrå sönderregnad katt, varningsröd katt, gudavacker guld katt".

Thank God its Dexter tonight.