Det har kommit till min kännedom att folk faktiskt läser den här bloggen emellanåt så nu får jag göra min plikt och berätta vidare om detta vardagliga harvande. Anlände just hem till min ostädade boning efter att ha ätit en ljummen bakad potatis på Hälls. Just nu rekommenderar jag icke Hälls. Potäten var som sagt fesljummen och fetaröran var gjord på 80 % keso och 20 % feta. De kunde inte ens göra den på creme fraiche utan nej vi tar keso som faktiskt är både billigare och tråkigare. Visste ni förresten att "keso" är ett varumärke på varan cottage cheese (eller gryn- eller färskost på svennespråk)? Det heter grynost men säger man det istället för keso vet ju ingen vad sjutton man menar. Duktigt etablerat av Arla. Utöver att irritera mig på keson så diskuterade Bobo å jag vad man kan blogga om å inte. Vi kom fram till att man tyvärr inte kan skriva om det saftigaste, skvallrigaste som faktiskt vore roligast att läsa om och att det är svårt att skriva om innersta tankar när man faktiskt inte vet säkert vem som kommer läsa. Plus att det faktiskt alltid är läbbigt att blotta sig.
Efter att jag tumlat sista tvätten ska jag transportera mig till Marie. För det besöket kräver hon en Snickers. Det kan jag lugnt bju´ på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag tycker att man kan skriva om vad som helst. Läser folk så får de köpa hela paketet. Man är inte snäll, rolig, gullig och perfekt. Man är dum, bitter, grinig och helt jävla mänsklig helt enkelt. Blotta sig eller inte, men vad är det för mening att harva med en blogg när man ändå inte kan skriva vad man känner om saker och ting? Då kanske det passar bättre med en sport -, mat- eller musikblogg. Inte en med vardagliga betraktelser. Skriv vad du vill Marie alltså. Bloggen är inte evig, precis som känslorna man behöver få ur sig för stunden.
sant där Linda. Men jag tror vissa saker får stanna i en dagbok av papp i min hylla. mest för att det även handlar om andra människor. plus att, som mamma maj säger, är jag något av en mussla. fast det kanske är dags att glänta på det skalet nu?
jag kommer antagligen att bli anmäld för att jag kastar så mycket skit på andra människor i min blogg. Men mest kastar jag skit på mig själv, och det tänker jag fortsätta med. En blogg är en frizon, det är min erfarenhet. Att bli arg eller lycklig av andra människor är mänskligt. Jag tycker att det är dags att glänta på musselskalet Marie. Så skriver du om andra människor i pappersboken, eftersom det känns bäst.
Jag håller med föregående talare. Jag önskar att jag kunde vara en aning mer kontroversiell i min blogg men eftersom jag vet att mina chefer läser den är jag lite hämmad. Jag funderar på att byta blogg men jag tycker ju om den jag har!
Vi vill läsa all smutsig byk!
du vet, det finns inställningar på blogger som man kan ändra på. så att man inte kan hitta din blogg genom att söka på google eller leta i deras listor. så ger man bara adressen till de som man vill ska läsa bloggen så kan man nästan skriva om vad som helst tycker jag. och i andras gästböcker går det ju ibland att bara signera med sitt namn, utan länk, om man vill vara riktigt hemlig. :D å andra sidan så tror inte jag att folk lägger så mkt vikt vid lite privat gnäll i en blogg. det är liksom det som det är till för. :D jag är egentligen också en mussla men i bloggen berättar jag om det mesta. det är nice. jävlar vad långt det blev!
Det låter som om vi är slående överens här! Så marie, slit upp musselskalet! :D
Skicka en kommentar